.My

Jippi för lediga dagar när det inte är helg. Regnet faller ner från skyn, men som min kloka vän Ellenor påpekat betyder det att det är för varmt för snö. Imorse bjöd Body Center sina medlemmar på frukost vilket är riktig lyx så alla tre personer i huset tog träningsväskan och begavs sig dit för lite morgonträning. För min del blev det ett pass på vibrationsplattan som jag började träna på för cirka två veckor sedan. Det är kul att prova på nya träningsformer och omväxling förnöjer. Efter träning blev det en lång och god frukost innan vi landade hemma igen. Sedan vi kom hem har jag hunnit med att rensa ur en massa papper som legat i en hög och ropat kom-och-hjälp-mig. Förhoppningsvis tar det ett halvår innan jag hör skriken från dem igen. Dessutom har mor och jag varit och inhandlat strumpbyxor inför lördagens festligheter. Nu väntar jag på att klockan ska slå 17 så att jag får hålla pass. Medan jag håller pass hoppas jag att regnet åtminstone upphör, men solen får gärna komma fram den också, eftersom Kollikokk och jag har en plan om att fiska ikväll. Det återstår att se var som händer och sker, men en bra kväll tror jag det blir.

Efter fredag och lördag är tisdag veckans bästa dag. Av någon anledning upplever jag det mycket lättare när det är tisdag. Hoppet väcks åter om att det blir helg och att det då snart snart är ledigt igen. Denna vecka blir torsdag en bra dag också eftersom den är ledig. Bonuslediga dagar är alltid välkomna. Sen att jag som en av få människor (enligt egen undersökning) jobbar på fredag går att leva med även om det varit roligare att vara ledig. Har planerat in klippning då så att det finns något att se framemot då också. Hela veckan är dock uppladdning för lördag är det äntligen dags för Body Centers medlemsfest. Alla biljetter är slutsålda och det kommer att bli ösigt värre. Jiha!

Och förresten på tal om gult. Mini och jag har bokat en träningsresa i November. Det som är extra bra med denna träningsresa är vi fortfarande kommer att få tid till att sola och bada. Det är alltså annat än bara träning på schemat trots att det är en träningsresa. Dessutom följer andra åtminstone för Mini kända människor med och det är nog en fördel det med.

För en gångs skull kan jag se fram emot November så när sommaren är över och mörkret åter omsluter oss här uppe i norr kan jag fokusera på resan. Det kommer bli grymt!

Tanken igårkväll var att jag skulle ha svarta jeans och en mörkblå topp. När jag vaknade ville jag dock annorlunda  och tyckte det var en dag som gjort för färgglatt och speciellt mitt gula linne. Färglatt bli automatiskt sommar i min värld. Då jag upplevde det som mycket höst och vinter med mörkblått och svart var det till att ändra planerna. Efter lite testande fram och tillbaka slutade det med detta.

Sedan nästan två månader är jag den enda anställda på kontoret då min kollega tog sitt pick och pack och bytte arbete. Att sitta ensam på ett kontor kan jag meddela inte är hejdlöst roligt alla gånger. Detta betyder också att jag för att höra någon annans röst än min egen ständigt lyssnar på P3. Det är i regel ett trevligt och varierat sällskap som oftast bjuder på skratt, vilket givetvis gillas. Dagen börjar alltid med morgonpasset. Ni som har lyssnat på det på fredagar vet att programledarna har finfredag med lyssnarna. Lyssnarna kan då skicka in bilder på hur de ser ut och av någon anledning brukar det mest vara killar i arbetskläder som gör det. I vilket fall, i veckan kom jag på att det inte är en så dum idé att köra finfredag. I princip allt som kan sätta färg på tillvaron är roligt. Dessutom markerar det ju lite mer att det är fredag, veckans sista arbetsdag, och det blir mer speciellt. Därför tänkte jag att på fredag ska jag också ha finfredag. Däremot tänker jag inte skicka in någon bild till programmet, killarna måste få ha något nöje för sig själv.

När jag var i Örebro var jag på min första 3D-bio (Avengers) om man bortser från när Ellenor och jag var i London och gick någon spöktunnel där vi i början fick se en kort 3D-film. Givetvis tog jag ett obligatoriskt kort med 3D-brillorna på. Stiligt, jag ser ut som en riktig nörd.

Jag längtar efter att rabarberpaj. Tänk så gott med raberberpaj. Lite syrligt, lite sött, lite knaprigt och väldigt mycket smak av sommar. Säsongens första rabarberpaj är alltid den godaste. I helgen tänkte jag nästan fuska och köpa rabarber. Tanken slog mig men snabbt tog jag mitt förnuft till fånga och insåg att det skulle förstöra hela rabarberpajssäsongen om jag köpte rabarber från Tyskland. Den skulle förmodligen dessutom ge en tråkig bismak av klimatförstörelse och skäller jag ut Thomas för hur han sorterar (eller osorterar) går det definitivt inte för sig att köpa rabarber från Tyskland. Därtill går det inte komma ifrån att rabarbern som skördats från det egna landet precis innan den ska in i ugnen alltid smakar bäst. Det finns dock hopp för efter inspektion av rabarberplantan ser jag tillstymmelse till liv. Lite mer sol och värme och det kommer att växa så det knakar. Jag får snällt vänta några veckor till på att rabarbern ska växa upp innan jag får min efterlängtade rabarberpaj.

Den som väntar på något gott väntar alltid förlänge...

Jag har nu återvänt till ett vintrigt Vilhelmina från att ha varit hos Thomas där det var grönt och skönt. Efter detta besök får jag omvärdera att vi har vår, vintern hänger fortfarande med trots allt. Egentligen är det dags för mig att lägga långkalsongerna på hyllan för denna säsong, men så länge det där snö på backen får jag rucka på reglerna. Det är ingen större vits med att jag fryser om dagarna.

Det har varit härliga dagar där jag till och med lyckats träffa min storebror. Vi sammanstrålade på Arlanda och någon frågade om det var så här vi hade våra familjesammankomster. Även Mini har jag hunnit med att träffa som såg till att det blev lite träning under denna tripp också och inte bara äta äta äta. Valborg firades med Psyk-gänget på en grön gräsmatta i stadsparken med tät bevakning av poliser.
Lite dåligt samvete har jag för resten av alla där nere som jag inte hann med att besöka denna gång, men jag är inte mer än människa och förhoppningsvis hinner jag med dem nästa sväng.

Nu längtar jag efter fredag och helg igen. Vi får väl se om min beställning av sol går igenom.
Innan jag inser att det är onsdag imorgon ska jag äta sockerkaka och se om jag hittar något roligt att titta på i tv eller filmväg.

Hej och hå vilken dag. Jag skulle till Lycksele genom jobbet och tänkte passa på att hälsa på hos ardnaS och titta på underverket. Det gick ju dock inte riktigt som det var tänkt då mötet drog ut på tiden ordentligt (ca2h) så när det väl tog slut var det bara till att hoppa in i bilen för att hinna hem till dess att jag skulle ha deltagare. Trist! Fördelen är dock att jag nu har möjlighet att göra om inslagningen av paketet. Blev en nödlösning igårvkväll när jag insåg att det var lite dåligt med vanligt presentpapper (My med full koll och alltid välplanerad). Kreativ som jag var slog jag in dem i tidningspapper med färgat snöre. Lite miljövänligare variant på inslagning och ganska fin ändå.

Ett plus i kanten på denna dag är att när jag kom hem visade det sig att jag blivit utvald som testpilot hos Smartson för Carlshamn zoygurt i två smaker, blåbär och tropiska frukter och får då ett gratisprov på dem. Gratis är gott!

Förlåt mig alla människor som detta kanske berör. Det är inget illa menat jag förstår bara inte hur ni tänker. Varför ska erat husdjur ha facebook? Husdjuret lär ju inte ha speciellt mycket nöje av det. Ni kanske är före er tid och kanske sitter hunden/katten/hamstern eller vad det nu är för djur vid datorn om en så där 30år och skriver inlägg på facebook, men inte idag. Allstå behöver inte hunden/katten/hamstern/djuret ha en egen facebooksida där husse/matte är inne och skriver voff, matte kastade pinnar med mig idag. Vad är poängen? (Förklara gärna, jag är inte sämre än att jag kan ändra åsikt). Är det inte bättre att ni skriver på er egen sida att ni varit ute och kastat pinnar med hunden för alla förstår ju ändå att det inte är hunden själv som har skrivit på sin sida. Vill någon ha kontakt med er hund till exempel kan de väl lika gärna kontakta er för hunden lär ju inte styra upp något möte själv att de ska träffas på någon plats vid en viss tidpunkt. Möjligtvis att hunden kan välja väg när ni är ute men då är det väl snarare spontan möten som gäller för hunden och husse/matte är ju ändå där.

Ni har säkert hört det förr och kommer förmodligen höra det igen, vart är världen på väg?

Nu är jag härligt trött. Först ett svettigt kettlebellspass där jag försökte köra skiten ur mig. Jag brukar fega lite på vikter har jag insett men inte ikväll. Det resulterade i att skakade jag när jag gick därifrån, kanske kan tolkas som ett gott tecken i alla fall. Efter det blev det en härlig kvällspromenad med Ellenor och Ruben där vi gjorde ett nytt försök att lösa världsproblem.

Imorgon hoppas jag att jag vaknar till träningsvärk!

Medan ungefär 99% deppade ihop när snön föll tungt igår gav det mig lite extra energi och motivation till att jobba denna helg. Grått på himmelen, fallande regnblandad snö och snöslask på backen det vill säga aprilvädrets baksida, men allt har sina fördelar och igår var det att vara inne och jobba hos gamlisarna.

Men nu kära april tycker jag att resten av dig ska bli solig och fin!

I fredags hade mor och lillebror planerat in en dag för införskaffande av kostym till unge herr Eriksson som snart tar studenten och då kunde inte jag vara sämre. Jag tog ledigt och följde med till Ö-vik för att andas stad, bidra med smakråd, ansvara för stadskörningen och kanske eventuellt shoppa lite. En smakfull kostym med lila skjorta och matchande slips blev det för herrn och det innan allas tålamod hann ta slut. Själv investerade jag in en dörrhängare. Liten pryl med mycket nytta. Se på bilderna (mor och Thomas kan ta en extra titt) nedan vilken skillnad det blev när den kom på plats.

 

Före: Min specialitet kläder överallt, men framförallt på golvet i ett organiserat kaos.

Notera sängkläderna i matchande stil.

 

Av alla högtider är nog påsken min favorit. Denna påsk firades i Bångnäs med farbror och hans fru, kusin med familj och sist men inte minst med Thomas. Dock började påsken med firande av Kollikokk som fyllde år dagen till ära. Tårta och presenter som sig bör. Hon fick också ett grattisbrev som jag klippt och klistrat ihop för att hon skulle förstå att det var jag som skickat "du går inte säker" (jag är imponerad av min kreativitet) så att hon skulle kunna ta och lägga ner sin karriär som privatdetektiv.

Efter detta for Thomas och jag upp till Bångnäs för att börja påskfirande på riktigt. Första dagen blev det inte så mycket mer än middag och lite kortspel. De två äldsta kusinbarnen och jag kom riktigt bra överens, medan minstingen mest stirrade ut mig. Riktiga charmtroll hela högen.
Det bjöds på middag, ärtsoppa, och för första gången i mitt liv åt jag det (en annan gång kommer jag ihåg att jag i princip åt ärtsoppa och det var i Dalasjö, men det är frågan om det räknas för jag tog bara yttepytte på skeden. Sedan dess har jag hävdat att jag inte tycker om ärtsoppa och tvärvägrat att äta det) och det var faktiskt gott. Jag har lärt mig de senaste åren att vissa livsmedel och maträtter som jag inte ätit när jag var mindre av en eller annan anledning faktiskt går att äta och till och med kan vara goda om jag bara vågar testa. På den fronten har jag blivit betydligt mycket modigare med åren så det är inte bara nackdelar med att bli gammal och grå.
Plump har det också spelats och första kvällen vann jag. Andra kvällen tyckte jag inte att jag hade något att bevisa och körde på en betydligt mer offensiv taktik som inte gick fullt lika bra. Tredje kvällen var det TP som gällde och där gick det väl inte nå vidare, men kul är det. Frågespel är så kul så kul!
På dagarna har vi farit ut med skotrarna, grävt ner oss på något bra ställe, grillat varma mackor och stekt av solen. Jag lyxade till det och hade köpt med mig mjölkfri ost och mitt kusinbarn blev riktigt glad över det som för första gången i sitt liv fick äta ost.
Långfredagen var det Njaka som gällde och under denna dag ärade lillebror med ett besök. Han tolkade hela vägen efter mig och trots försök att få i kull han lyckades jag inte. Den enda som ramlade var jag och det från skotern. Nödstopp är en bra grej. Lillebror var nöjd, 1-0 till honom som han sa.
Påskafton tog vi sikte på Gitssjön. Mitt i allt ätande såg vi ett djur på sjön men vi lyckades inte se vad det var för något så vi fick helt enkelt undersöka saken. Mest troligt en fjällräv som bytt till sommarpäls lite förtidigt. När vi var på Gitsjön vägrade min skoter att flytta på sig så vi fick bogsera ner den. Vi inledde dock med att försöka dra skotern i starkeman stil. Det var helgens träning och kusinbarnen var väldigt roade. Åter i Bångnäs blev det lite skruvning (mitt förslag var dock att stoppa en tändsticka i tanken) och den blev provisoriskt lagad och gick resten av påsken.
Påskdagen blev det fiske som gällde och vi begav oss ut på sjön nedanför stugan. Jag tänkte att jag skulle testa blinkpirken på riktig rödning (inte planterad) för att se om det var något att ha. Med noll napp dömde jag ut den och lämnade den i Bångnäs. Thomas fick den första fisken och vann den klassen, men flest och störst fick äldsta kusinbarnet som var överlyckling över att hon fått fisk. Hon var så söt när hon fick napp "hjälp spöet rör sig", när fisken väl var bärgad sken hon i kapp med solen. Jag passade även på att tolka med bob efter skotern. En av fördelarna med att inte vara speciellt stor är att jag ryms rätt bra på en vanlig bob. Jag åkte även ett åk i långa backen bara för att det måste göras. Något bob-race blev det dock inte i år.

Allt som allt blev detta en riktigt kalasbra påsk med trevligt sällskap, fint väder, massor med grillade varma mackor som tog slut alldeles för fort.

Lillebror och jag for till Borgafjäll och åkte i backarna där idag. Det var nog veckans bästa idé för genom att jag varit ute och haft kul hela dagen i det fina vädret har jag inte haft tid att ha söndagsångest. Dessutom fick jag testa en ny skidanläggning. Borgafjäll levererade helt enkelt. Dagen till ära hade jag mors slalomskidor och pjäxor (i storlek väldigt förstor), ett par gamla slalomstavar och min skidhjälm. Den hjälmen har jag haft sedan jag var 7-8år och började åka slalom. Trots att den har en inte allt för fager färg (åt det blå/lila hållet) och har många år på nacken fyller den fortfarande sin funktion. Förmodligen var jag snyggast i backen med den. Tror det blir till att införskaffa en ny hjälm till nästa gång jag får för mig att jag ska åka slalom eller snowbaord. Fast egentligen är inte färgen det värsta med hjälmen utan det är att den fortfarande passar trots att jag blivit äldre och vuxit en bra bit sen den första användning. Mitt huvud och mina fötter verkar ha gått minste om tillväxthormonerna när allt annat växte.